Jag erkänner! Jag har svårt att hantera det här med tidens frammarsch. Den liksom rinner mig ur händerna och jag har allt svårare att unna mig en lugn stund (jag kämpar mig igenom en bok som ÄR bra sefan flera månader) Jag vill så mycket men hinner bara en bråkdel. Barnen växer bara över natt och jag fattar inte HUR?Den sociala skaran minskar både pga tidsbrist och engagemang. Barnen hittar dina egna vänner att umgås med och jag erkänner att jag kan vara lite avis på deras än så länge ganska problemfria liv ;-)Det har varit behövligt med lite ledigt ett par dagar i rad. Min höstförkylning med hostan från hell släppte först efter flera veckor och med all psyikisk oro jag gått med så var nog en rejäl kollaps nära (i form av rejäl infektion i kroppen. ..jag hanterar tydligen stress så!)Jag råkar ju få veta att jag numera har "fel" utbildning för mitt jobb! Efter sju år så duger jag inte till kommunen på förskolan utan jag är ju faktiskt utbildad grundskollärare! Man minsann! Men för sju år sedan var kommunen så desperata att de anställde mig ;-) de t.o.m ändrade min befattning på pappret (utan att berätta det för mig!) från lärare mot tidiga åren till förskollärare! Men nu så...ja nu vet jag inte vad som väntar vilket skapar oro, koncentrationsavårigheter och en smula bitterhet (vilket jag avskyr) måtte detta få en snabb lösning på något sätt. Jus nu skulle jag vilja göra.något helt annat men det kräver en hel del bra kontakter! :-D