Såklart! jag tar semester två dagar och SÅKLART blir jag halvkass. Det slår ju aldrig fel!? jag är som tur är inte sängliggandes men öm och hostig i halsen och då även tröttare. Skam den som ger sig. Vi packade in ungarna i bilen idag och åkte till en lekpark de aldrig varit på! Pojkarna somnade i bilen och då passade maken på att handla färg till vårt kommande projekt (källaren) medan jag satt i bilen och väntade. Vidare hem och lasta av lite för att sedan åka vidare till goda vänner som vi inte sett på ett tag. Lite middag och gofika på det och barnen fick äntligen leka!
Sitter nu ikväll och förbereder en present till ngn som har lite hemligheter för sig. Så jag får vänta liiiite till innan jag avslöjar mig ;-)
Imorgon ska jag in till stan en sväng för att försöka kolla lite till mig själv men även inhandla fler presenter till en fyllda 40åring! Em/kvällen bjuds också på kärt återseende av goda vänner som vi alltför sällan träffar. Men nu så!
Här händer grejer med barnen! Loppan har under en längre tid klagat på sin nacke och rygg. Bvc skickade oss till en allmänläkare som inte kunde hitta ngt fel....vidare upptäcker jag själv att hon är sned i nacken. En kota sitter liksom fel...får bekräftat av andra att nej du är inte galen eller ser i syne utan det är snett. Ringer rådgivning som skickar oss till aktmottagningen. Väl där blir hon väl undersökt av ortopeden som även skickar oss till sura röntgensköterskor (eller vad fan de kallas men sura var de mot en 5åring!!) det konstateras en svag skolios men annars kan läkaren inte hitta ngt. Så vad gör vi nu? Jag helt enkelt avvakta och ser hur det fortsätter om det inte upphör så blir det vidare undersökningar...
Stora tjejen har det väl sådär på fritids och det är tydligt att jag nu får försöka hitta andra lösningar. Hon har svårt att säga ifrån mot andra och tycker det är jobbigt att bli "tvingad" att lova att inget berätta hemma. Vår tjeja har alltid varit väldigt öppen, rak och ärlig mot oss och berättar gärna allt. Det vill jag att hon ska fortsätta med utan ångest och krav från jämnåriga. Så därför har vi tillsammans kommit överens om olika situationer och om hur hon ska försöka hantera dem. Hon får helt enkelt träna på att säga ifrån. Min lilla tjej som plötsligt blivit stor...
Grabbarna grus då? Ja hjälp vad det händer mkt. Talet börjar ta form och vilka skratt det kan framkalla! Pallevanten har varit sjuk till och från sedan årsskiftet vilket resulterat i att blygheten är tillbaka och en aning mammig. Han är mer dämpad men den som gärna härmar oss när vi ber honom upprepa ord. Han kan ropa på sina syskon och oss och ÄLSKAR att mysa, gosa, kramas. Han kommer själv in på natten nu och kryper ned i sängen. Hans vovve och bruna nallen är det som gäller och böcker, pussel, tåg, lego och klossar. Han kan sitta och leka med något en längre stund för sig själv och tar oss i handen och leder oss för att visa vad han vill.
Lilleman är ett yrväder! Han går inte utan springer när han tar sig fram. Han skrattar mycket men kan lika snabbt bli riktigt arg. Han är ÖVERALLT och trillar dessutom hela tiden. Det finns alltid ett märke i ansiktet efter ett fall...Han har sin katt, ljusanallen som följer med överallt och nappen med såklart. Han älskar bilar och är lycklig när han får åka bil och vi kör förbi parkeringsplatser. Leker med bilar, bollar tågen och lego. Han bubblar mest hela tiden och kallar sig själv Minni (Vinnie - Vincent som vi säger)
ta mig tusan vilka fin barn jag fått (som alla vi föräldrar sig) jag älskar dem och uppskattar dem var och en för sina olika benägenheter.