Det är så det är. Jag väljer vilka vägar jag ska gå men inte hur de utformas. Jag tror att alla människor någon gång under sitt liv hamnar i en livskris minst en gång. Min var under gymnasietiden då jag hade ett dåligt självförtroende som inte blev bättre av att man blev dumpad och sedan fick utstå en hel del skit både från x och s.k. vänner. Summan av det hela blev en fixering vid mig själv och min kropp, ja det "traditionella" idag, ätstörning. Jag levde en dag i taget och den dagen bestod av att jag bara längtade till kvällen för då skulle jag ha klarat mig en hel dag på si o så mycket. Det gick en tid och jag gjorde ett val, jag sökte hjälp OCH jag ville ha den. Jag ville inte lägga all min tid och all min kraft på att tänka på mat hela dagarna. Jag fick hjälp och jag blev bättre, en o annan tanke kan pluppa upp i bakhuvudet så här 10 år senare men jag lyckas ganska bra att fösa tillbaka de tankarna igen. Bäst av allt är att ingen mer än JAG kan ta åt sig äran till att jag blev bättre!
Val som dyker upp i livet kan vara lätta de kan vara svåra men innerst inne tror jag att man vet vad som är rätt. Jag tro att alla val vi gör på nåt sätt har något gott med sig i slutändan. Tänk på det! Hur du än gör så blir det bra tillslut, någon dag.
Man lever bara en gång!