Idag har jag och barnen haft en kanondag med Linda och hennes tre barn: Agnes, Selma och Helmer!
Så härligt när barnen fungerar så bra och vi har kunant prata, prata, prata....Fint väder och tevligt sällskap bättre kan det inte bli!
Dessutom är det helg nu!
Älvan tappade sin strumpa...vilket projekt det blev för tjejerna!
Vissa dagar...
minns man mer än andra... Idag är en sådan dag. Det svåra i det hela är att man tror att allt stannar när man mister någon. Att klockorna stannar, att man alltid ska minnas smärtan i hjärtat och att man ALDRIG kommer kunna skratta, le och känna glädje igen. För den personen finns inte mer och man kan inte annat än gråta och sörja och undra: Varför?
Men så plötsligt så upptäcker man att åren går...tiden går! Hur gick det till?
Jag är inte närmast sörjande, jag var en osynlig människa i mängden men om jag idag har minnet så kan jag inte ens föreställa mig den familj som sörjer i evigheten!
Jag älskar, jag skrattar, jag gråter - Jag lever! Det ska jag försöka påminna mig om oftare...och vara tacksam för livets gåva!
Ta hand om er!
Men så plötsligt så upptäcker man att åren går...tiden går! Hur gick det till?
Jag är inte närmast sörjande, jag var en osynlig människa i mängden men om jag idag har minnet så kan jag inte ens föreställa mig den familj som sörjer i evigheten!
Jag älskar, jag skrattar, jag gråter - Jag lever! Det ska jag försöka påminna mig om oftare...och vara tacksam för livets gåva!
Ta hand om er!
grattis älskling!
på DIN dag!
VI ÄLSKAR DIG, "DADDIO"!
/dina flickor